Var det ett trick?

Idag ringde det på dörren. Jag öppnade. Den som ringt på räckte mej en lapp där det stod på finska att han sålde trä dörrskyltar. Jag blev skeptisk, men bad att få se hur skyltarna såg ut. Försäljaren plockade raskt fram ett ganska stort utbud med varierade motiv.

Eftersom jag bestämde mej för att jag kunde tänka mej att understöda honom, så frågade jag vad en kostade. Priset var allt för högt, men det visade sig att det gick att diskutera det. Innan jag ville ge mig in i en sån diskussion insåg jag att jag borde kolla om vi överhuvudtaget hade några pengar hemma. Det visade sig att vi inte hade några kontanter. Då försäljaren hörde detta gick han iväg utan ett ord.

Nu undrar jag om jag fallit i en grop, eftersom jag mer eller mindre visat åt denne obekante försäljare var jag har min plånbok.

Jag kan också förstå varför det är lätt att utnyttja ensamma mänskor, genom att sälja krimskrams åt dem till hutlösa priser. Det man köper är inte bara krimskrams. Man försöker också köpa en känsla av trygghet. Frågan är hur man ska lyckas göra det utan att röja sin pengagömma, om man ens kommer ihåg att försöka undvika det.