Tandtrollet

Lillkillens leende har redan i ungefär två månader prytts av de vackraste och mest fantastiska två nedre framtänder. Dessa tjänar honom väl och fungerar utmärkt att hugga tag i sin mammas tår med eller att bita i vad han än har fått tag i.

Idag gjorde jag en stor och glädjande upptäckt: Om ljuset är det rätta och om man tittar i rätt vinkel så kan man ana att han nästan har fått början till en högra framtand. Den vänstra är heller inte långt efter, men inte riktigt lika långt framskriden.