Det är så SKÖNT att ha gubben hemma. Speciellt nu när lillemannen är i detta skede av utvecklingen, då han bara ska stiga upp hela tiden och klättra på ALLT, allt från personer, till stolar, soffan, pallar, bord, till blomkrukor som står på golvet, till större leksaker. Och han vill mera mera, och huvudet dunkar i golvet...
Om jag nu vore ensam hemma så skulle det vara sånt sjå att jag inte vet hur jag skulle orka, än mindre hinna laga mat, klä på mej eller gå på toa... Då vi har förmånen att vara hemma båda två nu, så är det så mycket lättare att glädjas. För att inte tala om hur mycket mera avslappnad jag är.
Det är så fantastiskt roligt att se hur guldklimpen utvecklas, och hur glad han blir då han lyckas ta sig upp och stå. Ansiktet brister ut i det största och gladaste av leenden. Om han dessutom får beröm för sin bedrift så börjar det rycka i benen och knäna böjs i en glädjedans eller i försök att ta glädjeskutt. Sötnosen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar