Godnatt, dröm söta drömmar!

Undrar om jag kommer att kunna sova nu, efter att ha smällt i mej en stor godispåse? Jo, antagligen nog, eftersom väckningen ljöd innan 6.30 i morse. Jag hoppas att den lille gossen, som sovit över 2 timmar redan, ska drömma vackra drömmar och sova gott läänge ännu.

Vi har haft en lugn dag idag, en familjedag med besök i staden och grillmat åt de vuxna. Nu ska det bli skönt att lägga huvudet på kudden och segla iväg till fjäderholma. Jag ser med förväntan fram emot min mans första farsdag i morgon. Jeej!

Action

Många händelser små fyller dagarna två. Så kan man sammanfatta de två dagar jag inte "haft tid" att vara på internet eller blogga.

På torsdag så hade jag och lillkillen en hemmadag. Pappan i huset var upptagen å jobbets vägnar en större del av dagen. Jag och gossen sysselsatte oss med det vanliga, och bloggande fungerar dåligt tillsammans med en liten nyfiken kille. Lillen är fortfarande väldigt intresserad av datorn, men mest av att öppna och stänga laptopen. Och det försvårar mitt surfande en hel del.

I fredags var vi på stan, och gossen var extra förtjusande då han första gången använde sina vinterskor. I övrigt var han också alldeles exemplarisk och underbar att ha med sig. På fredagkväll fick jag vara vuxen en stund. Då träffande jag arbetskamrater.

Så har jag också läst (denna bok). Jag gillade den, men den var tungstartad i början. Bokens sista del var riktigt bra,

Nattning

Min föraning i inlägget nedan var lyckligtvis felaktig. Den lille sover nu.

Gällande nattning så tar det ibland på de mentala krafterna. Speciellt om det tar länge. Av den orsaken får jag ibland känslan att "neeej-jag-vill/orkar-inte" då nattningen börjar närma sej. Stånk.

Och jag vet ju, egentligen, kanske, att det inte spelar så stor roll vad jag gör. Det är ju HAN som ska somna. Men det oaktat så känns det oftast som om sömnen kommer slingrande på en skör tråd och att jag måste behandla den varsamt och inte göra något felsteg, för i så fall infinner den sej inte.

Så samtidigt som jag bara finns där och ingjuter trygghet i den lille som ska somna, så är en halv tiondel av min mentala existens på helspänn. Denna del har antennerna i högt beredskap och aktar sig för att göra något fel som skrämmer bort sömnen.

Onödigt. Onödigt. Det måste grunda sig i någon väldigt djupliggande primitiv del av mej, för logiskt är det ju inte. Han har ju faktiskt somnat varenda eviga kväll i sitt liv.

Trött lördag

Vissa dagar är man så trött så trött trots att man inte gör någonting. Så har jag haft det idag. En trött dag passar inte bra ihop med en verksam liten kille.

Nu börjar dagen vara till ända och som tur var ordnade denhär trötta dagen upp sig mot eftermiddagen. Då var vi på kalas, och att träffa lillens kusiner, fastrar och farföräldrar gjorde susen för både honom och mig.

Bil

Idag har jag njutit av den rörelsefrihet bilen ger mig.
Jag har den senaste veckan konstaterat att bilen är en nödvändighet för att jag ska må och orka bättre nu då jag är hemma dagtid med lillen.

Swisch! Så var vi vid lillens mommo. Där hann vi äta och leka. Och swisch! så var vi hemma igen. Jämfört med 45-60 minuters promenad på isig väg så är det rena drömmen.

Känslig

Jag har blivit så mycket känsligare sen jag blev mor. Jag blir mera rörd och berörd av så mycket. Och då jag blir berörd, så berör det mej mera på ett känslomässigt plan. Okej, ibland blir jag också rörd utan att det riktigt tilltalar mitt innersta, som då jag gråter till Extreme home makeover. Men även något jag inte gråter över kan nu beröra mer på djupet. Sådant som tidigare var "ojoj, va hemsk" eller "tänka sej vad någon kan vara med om". Så KÄNNS nu mera. Det kan vara lite jobbigt.

Jag börajde läsa en bok idag. I boken fanns en speciellt stark händelse. Efter att ha läst det så hade jag svårt att vara hela eftermiddagen. Så nu måste jag läsa vidare genast tillfälle ges för att det förhoppningsvis ska ordna upp sej. Om det nu är möjligt...

I övrigt så har maken har återvänt till jobbet idag. Lillen och jag har fått vara på tu man hand under arbetsdagen. Det har gått bra, ja det har till och med varit roligt.

Avkoppling

Idag fick jag njuta av en av de mest avkopplande timmarna på läänge. Jag tillbringade den under täcket (varmt och skönt!) vid kosmetologen, där jag fick ansiktbehandling, inklusive massage. Såå skönt.

Det var mitt första besök i denna salong och jag blev positivt överraskad och imponerad över hur professionellt det var. Som om det skulle ha varit i en större stad. Det borde vara obligatoriskt för alla småbarnsmammor att unna sig det minst en gång i månaden. Jag fick dessutom fransarna och brynen färgade så nu är jag ännu vackrare än innan.

Min första ansiktbehandling någonsin.

So far, not so good

Det där med att montera in nya bilstolen har inte varit någon succé hittills. För tillfället har vi en lös bilstol i bilen och ett stycke skärsår på höger pekfinger. Med DUBBLA plåster.

Efter

.. egentligen ska man ju se sådär härligt ljuv, lycklig, och stajlad ut på efter-bilder. Det här blir istället en ärligare bild av vardags-hår. Nöjd med frillan är jag iallafall.

Glad fredag på dej!

Före

Imorgon ska jag alltså äntligen till frissan. Såhär ser hår-situationen ut nu, bilderna får tala för sig själva. Förhoppningsvis så syns det en viss skillnad efter morgondagens omgång.

 

Nattinatti!

Snart natt

Snart blir det natt hemma hos oss. Jag är... förväntansfull över hur denna natt kommer att te sig och hur många sovtimmar den har att erbjuda mej. Här räcker det inte med en bebis som inverkar på sina föräldrars nattsömn. Vi har ju två katter också.
Natten till idag såg ut ungefär såhär

kl 19:45 Lillkillen somnar
kl 21-22 lillkillen vaknar ungefär tio gånger
kl 23:05 Jag lägger mig
kl 23:05-00.15 Katten har fnatt, och jag ligger och spänner mig att lillkillen ska vakna, samtidigt som jag irriterar mig på katten. Största delen av tiden ligger en katt på rygg under sängen och drar sig framåt med klorna. Den andra katten galopperar som en galning omkring i resten av huset,
kl 00:25 (ca) Jag somnar
kl 01:45-02:15 Jag vaknar av att katten ligger tätt, tätt intill mitt ansikte och spinner. Och börjar slicka mej i ansiktet och på halsen. Jag är för trött för att jaga bort honom. Och så har jag inte hjärta att göra det helller.
kl 02:35 Lillkillen vaknar.
kl 02:36 Jag försöker få lillkillen att somna om i sin egen säng
kl 02:45 Jag ger upp, tar honom till vår säng och ger honom mjölk
kl 03:20 lillkillen somnar
kl 04:40 Katten kommer,kan försöker pressa ner sig mellan lillkillen och mej. Jag lyfter bort katten.
kl 06:20 Lillkillen vaknar. Jag märker att hans pyjamas är lite våt av att blöjan har läckt. Min man hämtar ny blöja.
kl 06:30 Jag ger lillkillen mjölk och hoppas att han somnar om.
kl 06:40 Lillkillen är mätt och börjar krypa omkring i sängen.
kl 06:40-07:15 Jag försöker få gullegrynet att somna om, eller åtminstone ligga stilla. Lyckas inte, stiger upp.

Kan tillägga att vi hittade avgnagda kycklingben på mattan i morse. Vi slängde dem i soppåsen efter gårdagens middag, men NÅGON bestämde sig visst att kalasa på dem i natt.

Hår och tyg

Idag har det varit en nästan för lugn dag. Nästan. Jag har äntligen fått bokat en frissatid, så nästa fredag smäller det, då ska jag till frissan första gången sedan barnet föddes. Gissa om jag har kluvna toppar, fläckvis skallighet och små korta fjun runt skallen. En och en halv vecka till får jag dras med det. Det kan jag leva med.

Sen har jag införskaffat gardintyg till barnrummet. Nu borde jag hitta/köpa en bra sax så att jag kan sy gardinerna så länge inspiration finns. Såhär ser tyget ut:

 Vid läggdags somnade lillemannen exemplariskt bra. Så bra så det var nästan det bästa han någonsin somnat.

Ego foto

Jag skulle satta in ett foto av mej nu när jag har rent hår och lite mascara på ögonfransarna. Men detta med att fota mej själv är verkligen inte min grej. Det känns så löjligt, och att dessutom se sej själv i webcammen samtidigt... stånk. Jag är väl inte av den generationen som är van att fota sig själv. Om det nu är en generationsgrej.

Hursomhaver så blev jag så generad och självmedveten att jag måste ta katten till hjälp. Katten blev lite uttråkad...

Tiden.

Ojojoj, vad tiden går fort. Blir han faksiskt snart nio månader? Har min mammaledighet faktiskt tagit slut redan? (Ja, den slutade för några dagar sen, nu har jag officiellt semester innan vårdledigheten börjar).

Vissa stunder kan kännas långa. Det kan vara stunder med ett gnälligt barn, då jag väntar att maken ska komma hem, eller då gnälligt barn inte vill somna. Men också stunder med det vackraste leendet i världen, eller stunder med den sötaste rösten som upptäckt att den kan säga "mammamma mama mamma" är sådana då tiden tycks stanna, och jag känner som hur en liten bit av solsken tycks bo i mitt bröst.

Trots dessa stunder så har allt sådär i efterskott gått så otroligt fort, på det stora hela. Det är inte det lättaste dethär med att leva i nuet och njuta av stunden. Men försöka duger just nu. Försöka måste helt enkelt duga, för det är så mycket som jag behöver ligga steget före med. För min egen sinnesros skull. Annars så stockar det upp sej. Så först tänker jag lite framåt. Jag försöker hålla mig till det det som händer i nära framtid, och förbereda det praktiskt t. ex genom att se till att det finns rena kläder, mat och vad som nu kan tänkas behövas. Då jag gjort den försöker jag leva i stunden.

Det är en av de saker som gör stor skillnad på livet före, och livet med barn.

Före lillkillen så kunde man göra saker så snabbt, och enkelt. T.ex att fara till en avtalad tid krävde inga särskilda förberedelser. Jag bara såg till att jag såg tillräckligt anständig ut för situationen, och begav mig iväg. Nu däremot så är det så många fler faktorer som ska med i ekvationen innan jag ens kan tänka på att stiga ut genom dörren. Det har t.o.m. blivit ganska vanligt, ja nödvändigt, att jag börjar förbereda för den avtalade tiden dagen innan. När ska han äta, vad ska han äta, hur mycket behöver han ha på sej, vad har han för rena kläder, när har han sovit senast, hur är det med blöjan,... Det där med hur jag själv ser ut kommer lååångt ner i listan på prioriteringar.

Så är det nu.

En av de viktigaste möblerna

Hos oss är soffan är en av top tre viktigaste möblerna i hemmet. Eventuellt top två. Viktigast är sängen, helt klart, för där tillbringar man så mycket av sin tid. Men kommer soffan på andra plats eller på tredje? Köksbordet (med stolar) är eventuellt den möbel som tävlar om andra platsen, åtminstone i vårt hem.

Men soffan ja, här sitter ja nu och surfar på nätet. Här satt jag i går kväll och myste framför teven med min godispåse (och min man). Här sitter jag varje dag åtminstone en stund då lillen leker på golvet. Här sover katterna ofta. Här brukar vi ofta sitta då vi har besök. Här kopplar jag av då jag får en stund för mej själv.

Så, jag vill bjuda på en bild av vår nya soffa (bilden är lika otydlig som alla foton jag laddar upp eftersom jag bara fotar med min telefonkamera eller webkamera, men "you get the picture", i dubbel bemärkelse, heeh).

Enjoy!

Fotboll

Jaha, det är tydligen fotboll på vår teve ikväll. Heja heja Finland! Det är inte jag som har huvudansvaret för tevetittningen. tack och lov. Jag satsar på att mysa i den nya soffan och surfa på nätet istället.

Fotboll är överhuvudtaget inte min grej, speciellt inte på teve. Men, eftersom det nu är landslaget som spelar så kastar jag ibland ett litet öga på teven. Hittills har jag observerat skillnaden i klädsel mellan finnarna och fransoserna. Finnarna kör med shorts och t-skjorta medan fransmännen har långärmat, vissa har långkalsonger och vantar också.

Nå, må bäste lag vinna. För att hedra ett bra motståndarlag som Frankrike, ska vi äta franskisar ikväll.

Soffan kommer!

För flera veckor sen inhandlade vi en soffa i grannstaden. NU har den kommit, färdigtillverkad och klar! Återstår gör att hämta den. Vi har inte lyckan att själva äga en bil med dragkrok och tillhörande släpkärra, men vi har lyckan att ha personer i vår närhet som har sådana tillbehör i sin ägo.

Så idag kommer det att bära av norrut i lånad bil för att ta hem vår nya fina soffa.
Ska bli roligt att se hur den ser ut, vilket tyg valde vi egentligen? Grå minns jag i alla fall att den borde vara.

Mommopoäng

Idag har jag för första gången i mitt liv tvättat ut joghurtburkar (2 st) , "för att de kan vara roliga att leka med åt barnen/t". Snacka om mommopoäng. Snart börjar jag väl också spara snören från presenter för att ha att binda någon typ av blomster i trädgården.

Jag är redan dålig på att slänga saker, och kan bra spara något klädesplagg bara för att jag tycker att tyget är fint och tänker att jag ska sy något av det. Sedan lämnar det liggande i skåpet. Ibland sparar jag även plast-glassförpackningar för att ha att frysa bär, eller spara mat i (men det är väl inte såå illa, eller?). Så jag bör verkligen passa mej få att detta med joghurtburkarna inte blir någon vana, för i så fall är risken stor att skåpen snabbt blir fulla, och att jag börjar bjuda ut urtvättade burkar åt alla släktingar som kommer på besök: "Jo, jo, de är riktigt rena, man kan leka med dem, eller dricka ur dem på sommarstugan, ta nu! De kan vara bra att ha...".

Just nu

Just nu förbereder mannen dagens mat. Jag sitter i soffan, fortfarande i pyjamasbyxor, med datorn i famnen. Lillkillen ligger på golvet och håller i "sin" telefon, han pratar med den:
-Tta!, a, tta, dada.

Skön lördag, med andra ord.

Har också

Kaffe har inhandlats. Frukt också.

Nästan 25 barnmatsburkar finns nu i frysen (2 olika sorter, fisk med grönsaker och skinka med grönsaker).

Alla soppåsar är i soptunnan. Sopbilen kommer imorgon bitti.

Kattlådorna är rena.

Blöjroskisen är tömd.

Kläder är tvättade (återstår att hänga upp dem).

Lakanen som hängt ute i regnet några dagar är nu inomhus.

Min godispåse är nästan tom.