Lek onsdag

Roligaste lillen vet för tillfället är att lägga saker i eller på någon annan sak. Till exempel om han lyckas sätta en sked i en mugg så undslipper han sig ett förtjust utrop följt av ett glatt skratt. Sen försöker han antagligen skaka på muggen med skeden i så det skramlar. Så bli han lite arg då skeden faller ut. Och sen försöker han göra det igen.

Andra speciellt roliga saker är att sätta favorit pip-gummiankan på eller i en kopp. Ett lock till en barnmatsburk i en liten plastlåda. En liten plastlåda i en mugg. En liten kramdjursapa på plastlåda... o.s.v.

Idag har vi också besökt en annan mamma och hennes två söta barn. Lillemannen fick leka och förundras och jag fick den vuxna motsvarigheten, nämligen en pratstund och dricka kaffe i vuxet sällskap.

Lång tisdag

Oj vad denna dag känns lång. Det känns som en oändligt lång tidsrymd sedan vi steg upp i morse, sedan dess har vi lunkat på i maklig takt med det vanliga, bl.a. varit på promenad (men vaknat ovanligt tidigt efter första sovturen -i kvarteret borras för jordvärme), ätit, lekt... Men också varit till mommos, somnat i bilen och flyttats över till vagnen. Duschat. Haft moffa på besök...

Nu återstår att natta den lille. Och det känns lite som att jag har en föraning, att det kommer att ta länge. Hoppas jag har fel.

Trött lördag

Vissa dagar är man så trött så trött trots att man inte gör någonting. Så har jag haft det idag. En trött dag passar inte bra ihop med en verksam liten kille.

Nu börjar dagen vara till ända och som tur var ordnade denhär trötta dagen upp sig mot eftermiddagen. Då var vi på kalas, och att träffa lillens kusiner, fastrar och farföräldrar gjorde susen för både honom och mig.

Bil

Idag har jag njutit av den rörelsefrihet bilen ger mig.
Jag har den senaste veckan konstaterat att bilen är en nödvändighet för att jag ska må och orka bättre nu då jag är hemma dagtid med lillen.

Swisch! Så var vi vid lillens mommo. Där hann vi äta och leka. Och swisch! så var vi hemma igen. Jämfört med 45-60 minuters promenad på isig väg så är det rena drömmen.

Veterinär och träff

Denna dag har jag haft mera på gång än vanligt. Efter att jag varit ut med lilleman för hans förmiddagstupplur begav jag mig på ärende in till stan. Sen då jag kom hem blev det en sväng till veterinären med frassen. Jag hade i morse upptäckt att han hade vissa svårigheter med sitt kissande. Som tur var så var kiss-problemet inte så allvarligt, och vi fick åka hem med medicin. Veterinären sa att det antagligen inte var kristaller i urinvägarna, utan att det mera troligt är något annat, t.ex stress kan påverka kattens urinvägar.

Hemkommen från veterinären var det att äta lite, och sen bege mig med sonen på mamma-barn träff. Det var roligt, intensivt och givande att träffa mammorna och deras barn som är så jämngamla med min lilla (stora) bebbe.

Att sådant idag,

Choklad- och bananpaj

Idag har vi haft besök av lillemannens faster och tre av kusinerna. Då ville jag bjuda på något gott, och passade på att pröva Janinas pajrecept.
Och det var jättegott.
Enkelt också. Gillade speciellt att göra pajbottnet som var enklare än det jag brukar göra. Den kommer jag att använda igen, t.ex till en version med bär och någon röra med gräddfil...

Detta är min version av receptet, endast små ändringar

Du behöver:
150 gram smör
1 ½ dl socker
3 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 ½ tsk vaniljsocker
1 ägg
200 gram hackad nötchoklad (tog Fazers med cashewnötter)
2 Daim chokladstänger (2 x 56g)
3 bananer
Vaniljglass

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret och blanda ihop med socker, mjöl, bakpulver, vaniljsocker och ägget i en bunke. Det går bra med en träslev, om du blandar ordentligt med den.
3. Häll ut smeten i en smord pajform.
4. Hacka bananerna i skivor och lägg så att det täcker hela pajbotten.
5. Hacka chokladen och lägg ovanpå bananerna. Först nötchokladen och daimen överst.
6.  Grädda mitt i ugnen i 30 minuter.

Servera med vaniljglass.

Kalasdag och extra morföräldrar

Idag har vi varit många timmar på kalas, det är lillemannens mommos, min mammas födelsedag idag. Vi firade även hennes man, lillemannens extra-moffa, som hade födelsedag i augusti. Det var en rolig eftermiddag med nära och kära.

Mina föräldrar är skilda, och omgifta båda två. Jag har beslutat ett de nuvarande makarnas relation till mitt barn benämns extra-mommo (som alltså är gift med min pappa) och extra-moffa (följaktligen gift med min mamma). Därtill går respektive personer i dagligt tal under sina tilltalsnamn.

Det är inte alldeles lätt att köra in dessa begrepp, men jag tror det lönar sig. Min tanke är att det framöver underlättar för den lille då han har ett namn på relationen till dessa fina och viktiga människor i sitt liv.

Det är ett privilegium att ha flera personer i livet som bryr sig, och som med intresse och engagemang följer med under ens uppväxt.

Kusiner

Ikväll hade vi besök av två av lillens kusiner, snart 4 och 6 år gamla. Väldigt klipska och välartade barn, tycker jag som är deras moster. Lillkillen tyckte detsamma. Han var väldigt intresserad av dem och imponerad av deras rörelseförmåga, motorik och sätt att leka. Jag kan tänka mej att han under många år framöver kommer att fortsätta vara imponerade av dem, som i hans ögon är så stora, häftiga och förståndiga.

Då vardagen lunkar på i sällskap med en herreman i sonens ålder, så blir jag så imponerad då vi träffar äldre barn (som ändå kan räknas som små barn), över hur förståndiga de är. De uttrycker sej tydligt, och förstår och klarar av så mycket själva. Det är mäktigt att tänka på hur utvecklingen här hemma troligtvis kommer att se ut de närmaste åren.

Oväntat besök

Idag efter att jag hade kommit hem från en lång vagnlänk och utfordrat gullungen ringde telefonen. Det var min syster som frågade om vi var hemma! Det passade ypperligt med lite vuxet sällskap åt mig och underhållning åt lillkillen. Efter kaffe och kaka så blev det dessutom ett loppisbesök.

Spontanbesök då det är som bäst.