Vilken bra vecka detta varit. Vasabesöket, födelsedagen, kalaset, vedstaplingen, julklapparna... Så många saker som jag väntat på eller haft lite på hälft har blivit av. Sköönt.
Sålunda (vilket ord!) ser jag fram emot nästa vecka, speciellt rådgivningsbesöket imorgon. Lika bra att få de där sprutorna överstökade så får man lägga också de till historien. Och jag ser så fram emot att bara gå dit och få bekräftat att allt är som det ska. Senast vi var till rådgivningen var då lillen skulle bli åtta månader och vi var på läkarbesök. Det känns som en evighet sen.
Vad jag kommer på nu har vi inga andra dagsplaner beslutade för nästa vecka. Det känns också bra. Men pulkan ska vi se till att inviga. Hoppas han gillar den.
Lillemannen ställde sig upp och stå idag helt utan stöd från något. Annars brukar han gärna ta tag i något, en pall eller ett ben eller en vägg. Så gick han jättebra och långt (vi snackar flera meter) då jag höll honom i händerna. Det känns som att det första självständiga steget inte är lång borta. Det är bara frågan om när han är redo. Ingen brådska.
Nu hör jag att han har tappat nappen... Gonatt!
ps. Det är såå hjärtskärande men liite sött (åtminstone denna tid på dygnet ännu) då han sitter i ett hörn av sin säng, halvsovandes och lätt snyftandes över att han tappat nappen eller över att något stört hans nattsömn. Lilla gulle.
Men jag ser fram emot den dag då han faktiskt sover från läggdags till morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar