Shape up med förhinder

Idag testade jag på Mama shape-up, en jumppatimme som riktar sig på de områden som tar mest stryk under en graviditet. Speciellt bra med detta jumppapass, som var kl 10, är att man får ta barnet med sig.  
-Ååh vad bra! tyckte jag.

Sådär med facit i hand vet jag inte om det var så bra lösning i vårt fall. De första 15 minutrarna gick riktigt bra, de följande 15 gick si sådär (vi hade bland annat en vattenincident då, med en halv liter vatten utspilld på golvet, som tur var hade jag en handduk och en extra t-skjorta att torka upp det med). Följande 15 minuter började det bli jobbigt med en kille som bara ville vara i famnen, och de sista 15 minutrarna önskade jag bara att det skulle vara över...

Ja, det låter i sig som ett vanligt jumppapass då det går bra i början och då jag kollrar bort mej i koreografin och håller på att förgås av trötthet mot slutet. Men i detta fall var det snarare en psykisk påfrestning än den fysiska som gjorde det jobbigt.

Jag är ännu lite kluven inför om de blir en andra gång med lillkillen med, eller om jag ser till att få gå ensam nästa gång. För en nästa gång blir det. Jag känner redan lite välkommen träningsvärk (observera: träningsvärk trots att jag bara deltog i ca 1/3 av rörelserna, men å andra sidan så kunde jag inte alls delta i stretchningen, så det kanske jämnar ut sej lite).