Det som hände sen

Nästan genast efter att jag skrivit förra inlägget vaknade lillemannen i vagnen där ute. Då han såg så trött ut på ögonen, men inte genast somnade om så tyckte jag att det skulle vara ett bra tillfälle att vila tillsammans.

Så jag tog snabbt in honom och så lade vi oss på stora sängen. Jag blev förvånad då han hölls liggande. Det brukar han aldrig ha tid med på dagen. Så snoosade han till, och jag bara låg där och kände kärleken som strålade ut ur mej. Det var inte frågan om att sova för egen del. Men det var så uppiggande ändå. Trött men lycklig. Så fortsatte vi dagen en halv timme senare.

Lillen hade lite feber ikväll också. Han somnade som en stock redan kvart över sju.