Nu sover lillen. Frassen ligger i min famn och spinner. Frassen visar emellanåt tydligt att han tycker vi ger bebisen onödigt mycket uppmärksamhet. Innan bebisen var det antagligen roligare att vara katt här i huset. Nå, han är inte den tilllbakadragna sorten, utan ser minsann till att han får sin andel av sällskap och gos (katten alltså). Han har lärt sig att han ska passa på då lillkillen sover.
Det är inte alltid så välkommet från min sida, att jag genast då jag fått babyn att sova får en kattrumpa i ansiktet. Men ofta, ibland försöker jag visa honom att han också är älskad (åtminstone då han uppför sej på gulligt katt-vis). Då är han inte så illa, frass-fabbon vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar