Ett har jag åtminstone lärt mej. Med en liten i huset så ska man inte tro att det blir som man tänkt. Vardagen kräver stort utrymme för improvisation och att man helt enkelt kan tänka om och finna sig i att det blir på ett annat sätt än planerat.
Så var det igår. Vi funderade hur vi skulle fira att vi varit gifta i tre år, skulle vi kanske fara ut å äta å ta lillkillen med, eller vad skulle vi hitta på?
Nå, efter att min man kommit hem från jobbet och lillkillen vaknat från tuppluren beslutade vi oss att fara till stan, och konstens natt. Där skulle vi fara på Café. Keep it simple, liksom.
Jag fantiserade om den goda bakelse jag skulle äta, kanske med kinuski eller grädde eller jordgubbar o hallon. Princessbakelse e ju också gott.
Väl i stan så ville vi se oss omkring lite först.
Klockan gick snabbt.
Vi konstaterade att det blir sent för gossen om vi tar ett cafébesök nu...
Men min bakelse då!?
Jag for in till butiken, köpte en god bulle där. Det är ju gott att dricka kaffe tillsammans hemma också.
Vi gick hemåt. Gossen såg trött ut i sin vagn men kämpade tappert mot sömnen.
Vi kom hem och ställde lillemannen för natten, lite senare än vanligt men enligt det vanliga mönstret. Ny blöja, nattkläder, gröt, saga, mjölk...
Men sömnen infann sej inte.
Det blev blöjbyte (bajs), skiftesbyte i nattandet, och skiftesbyte igen. Klockan 21.25 somnade gullebarnet till sist. Denna lille sötnosen som oftast somnar ca. 19.45.
Nå, ingen skada skedd. Man kan dricka kaffe tillsammans o äta bulle efter halv tio på kvällen också. Även om det inte var det vi hade tänkt oss, även om det inte är så glamouröst.
Att vara tillsammans i vardagen är trots allt det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar