En sån förmiddag

Det har har varit en sån förmiddag idag. En SÅDAN. Då man känner att "arma dagar vad det ska vara svårt".

Svårast är det att somna in. Om man är liten kan man känna att man måste skrika i minst 10 minuter innan man lugnar sej. För en mamma här i huset känns 10 minuters skrikande som en timme, minst. Det har alltså inte varit frågan om lessen gråt. Utan om "jag VILL inte sova, jag är irriterad och trött och testar mina gränser"-skrik.

Dessutom ligger en katt i famnen på mej nu, så jag inte får skriva ordentligt.

Återstår att se om jag får dåligt samvete om en stund för att ha skrivit ett inlägg då hjärnan känns som mos. Trött mos dessutom. Trött mos som känner litelite ilska.
Ilska över att det ska vara så svårt att somna, och över att en arg rebell ibland tar över kontrollen av mitt lilla gulliga älskvärda hjärtegryn.

Fredag imorgon, sen är det helg, och det är mycket roligare då man är liten att vara tre personer i huset.